Media - NOT READY

Denne artikkelen er tatt fra Svensk Dragracing's side: www.dragracing.se

Svensk Dragracings reporter, Christer Abrahamson fick en åktur!

I tell you people, I was not ready!

Årets prestigefyllda Eagle pris gick i år till de två herrarna bakom tvåsittsdragstern som har betytt så mycket för sporten Dragracing under säsongen som gått. Som de flesta av oss känner till så är det Chassiebyggaren Johan Hässler från Rod & Custom och motorbyggaren Mats Apelgren från Apple Racing som slog sina påsar ihop och konstruerade dragstern. Under säsongen har dragstern blivit flitigt använd i olika sammanhang. På vissa tävlingar har det varit lotterier bland publiken om två eller tre åkturer, men på de flesta tävlingar har VIPs haft möjlighet att åka med en sväng i dragstern. Allt från viktiga lokalpolitiker till megakändisar har beretts plats i sittbrunnen. Army of Lovers sångerska Camilla Henemark berättade för samlad kvällspress i Stockholm att det var den snabbaste orgasm hon haft i hela sitt liv! Sådant skapar rubriker åt Dragracing!

I Norge, på Gardermoen, har man samma idé men med en annan typ av bil. En Chevelle, som kanske gjort sig mest känd för att ha skrapat dragkroken i Mantorps asfalt med Liv Bergstad vid ratten, gör nu ett kanonarbete med att introducera VIPs i dragracingens hemligheter. Jag vill inte kalla mig själv en VIP och jag behöver absolut ingen introduktion till dragracingen, men jag blev erbjuden en tur med "SITT IN" bilen. Jag har funnits med runt sporten i fler år nu än vad jag borde erkänna. Jag har kört bracket själv, fast bara med min 15,5 sek Barracuda i slutet 70 och början 80. Men jag har varit involverad som mekaniker i alla EM klasserna och många sportsman klasser. Jag har jobbat på säkert 60 utställningar och shower genom åren där jag har stått och förklarat för publiken vilken otrolig acceleration det är och att det inte går att jämföra med någonting annat! Så jag kände mig redo för att åka 10,20 och 240 km/tim på mål! När jag sedan kom underfund med att jag kände chauffören sedan början av ´78 så hade jag absolut inga tvivel. -Javisst! Klart att jag ska åka med! (och jag kände mig helt redo!)

Jag var tvungen att förbereda lite grann eftersom jag var speaker på Gardermoen den helgen, men min kollega Ronny Krabberöd sa att han kunde ta två-tre klasser själv medan jag tog på mig föraroverallen och gjorde mig klar. -Men är det inte lite slöseri med tid? sa Ronny -Du har ju varit med så länge, du blir väl inte imponerad av 10,20?

När Ingmar Mathiesen och jag klev in i Chevellen kändes det precis som när jag var mekaniker i de lägre klasserna, jag åkte med i bilen till uppliningen. När vi sedan väl gjorde burnouten så kändes det PRECIS som jag hade föreställt mig. När vi gick fram emot startlinjen så tyckte jag att det skulle vara intressant att jämföra startvarvet med de bilar jag tidigare meckat med så jag hade blicken på varvräknaren istället för på startgranen. Jag kände mig väldigt redo.

Jag var absolut INTE förberedd på hur det skulle komma att kännas att åka 10,20! Från ögonblicket när Ingemar släppte transbreaken så började hela kroppen att sticka! Accelerationen var nog ungefär tio gånger starkare än vad jag hade trott. Och medan min kropp trycktes mot ryggstödet så hade jag absolut ingen, jag repeterar ingen, tanke på mitt ordinarie arbete, mitt hus som behöver målas om eller svärmor som borde ha besökts! Vilken känsla! Vilka underbara tio sekunder!

Så jag tror inte att man förbereda sig på känslan av ett dragrace. Inte ens om du tror att du kan! Det är därför vi behöver tvåsitts dragstern och SITT IN bilen!

Artikelns titel är ett citat från Bobby Brown av Frank Zappa. Resten av texten i den sången har absolut ingenting med den här artikeln att göra!

www.dragracing.se

Artikkel

Dagracing

Tilbake